Albin Jameson

Naej. Ibland måste jag säga att det är fruktansvärt jobbigt att älska musik så mycket som jag gör, och att älska vissa band så mycket som jag gör. Det är liksom en speciell sorts kärlek som ingen som inte känner/har känt förstår. Men den är jobbig må jag säga... Fruktansvärt jobbig... Fast samtidigt är den så underbar vilket gör det svårt att få ihop allting till ett helt pussel.
Man har ångest över en del men man älskar att lyssna på dom...

Suck... Jag vill verkilgen åka till Österike i höst och se Simple Plan (för inte tänker dom ramla hit till Sverige, nix pix) men ingen vill åka med mig. Och jag känner att jag har väntat länge nog nu och vill se dom live! Kalla mig besatt men ja, jag älskar deras musik, de har jag gjort lääääänge.

Snälla snälla kan ni inte flyga/gå/cykla/åka skidor eller vad som helst hit?

Jag vill också se Street Drum Corps igen för dom liksom "fastnade" hos mig direkt, men nix pix dom tänker inte heller ramla hit. Sen finns det en hel del andra band jag också vill se men inga kommer till Sverige! Suck Fuck...

Ja... Jag har ångest. Musik ångest... Och det är nog bland det värsta man kan ha, iaf i min värld.

Sen kan jag ju nämna att jag vill tillbaka till i måndas också.. Den konserten var så underbar och jag saknar den.




Just nu hatar jag att jag älskar musik så fruktansvärt mycket.